johssafin

Well well, jag vet inte vad jag gör med livet. Men jag kan inte hjälpa att känna vissa saker. Jag blir så osäker och rädd. Vad gör jag, vad har jag gjort och vad vill jag göra. Vad har jag gjort för val och vad har jag valt att stå. Är det som du säger att jag ändrats, eller har vi bara växt åt olika håll? Jag har verkligen ingen egen åsikt, jag bara flyter med. Jag känner ingenting, är rädd för att det inte heller kommer att komma. Vilket ska komma naturligt, precis så enkelt som ett skratt. Som inte längre är uppenbart. Men som för mig en gång var det mest uppenbara och självklara att göra. Men vad har jag att gnälla över, jag har det så bra, du är så mycket. Kanske för mycket för mig för att jag ska uppskatta det. Eller så är vi helt olika, på alla sätt och vis. Vilket jag inte trodde, men känner kanske så nu. Du kanske inte är där jag är, kanske är där jag var? Eller något så simpelt som att vi aldrig varit någonting. Jag vet, jag är fullständigt idiotisk eller kanske bara en drömmare. Tror på det jag vill tro på, men allting är inte så. Nu är det dags för mig att växa upp. Livet är ingen film, eller så är jag bara för blåögd och naiv. Skulle inte precis vara första gången. Jag ger upp, fortsätter utan åsikt att följa strömmen och ser var jag hamnar. Kanska precis där jag vill vara, det får bli min uppoffring istället för att ge upp och förstöra. Vilket jag ändå alltid gör. För jag förväntar mig för mycket och kanske ger för lite.


Auogj