johssafin

Mina ögon glöder, är det inte hat tårar eller passion så är det fejk. Jag lever i en värld där mitt nere är ditt upp. Jag hittade min hälft, många gånger trodde du. Men du fanns bara en gång. Precis som den känslan du tjatade ut. Jag förstörde mig själv för något som inte var värt det. Jag förstörde mig själv för att bli något du skulle komma att avsky. Ska jag leva mitt liv i en skugga med din kärlek som min kyla. Eller ska jag göra något oväntat så du fattar att du inte är den. Definera gärna den hur du vill. Tolka mina ord och mina sår, tolka vad du vill. Du fick mig att inte leva, du får mig att inte vilja leva. Så vem är du? Min fiende eller min vän. Varför är där ingenting imellan? Varför är det ja eller nej, du eller vi. Jag vill inte leva mitt liv på denna jorden, kunde inte du bli min värld? Du skulle kunna skydda mig, och hjälpa mig. Jag står naken inför sanningen och fortsätter ändå att ljuga. Men vad är en lögn, att jag ska behöva ljuga för att kunna le. Jag är inte en, jag är inte mig, jag är bara en bit. Jag behöver pusslas ihop. Jag behöver inte dig. Jag vill inte ha dig. Jag vill inte älska dig. Jag vill inte ljuga mer. Jag vill kunna skriva igen, jag vill kunna leva igen, jag vill kunna le igen. Jag kan ingenting.. Jag är inte levande mer. Jag tar ett steg bak varje dag. Jag går in i mörkret, jag kommer till min avgrund. Leva i en känsla eller i ett öppetsinnat liv. Jag har inget liv, jag har ingen själ. Jag har bara min tro. Men den håller på att förloras. Vad hade jag för tro, på oss, gud, människan eller bara ljuga för att bli lugn? När ska jag få mina svar, svar på frågor jag inte ens ställer. När ska jag få kontroll över mina tankar. När ska jag kunna skrika, när ska jag kunna ha ett hjärta som slår? När ska mina såkallade livserfarenheter kunna lära mig någonting. Varför skulle du bli något du inte kunde hålla? När ska jag förstår att jag inte kan hoppas lögnerna ska försvinna. När ska jag förstå att jag inte kan få som jag vill. När ska jag förstår att du inte fanns. När ska jag förstå att jag är en hemsk människa som inte ens förtjänar det jag har nu, det helvete jag lever, det jag har som är över det jag förjänar kallar jag mitt helvete. Jag förtjänar inte det, för jag är ingenting. Jag är så fullkomligt krossad. Jag har ingenting mer än frågor och tankar. När ska jag kunna styra mina tankar. Ta ställning till vem jag är och ta konsekvenser. Jag hatar mig. Jag älskar dig för du förstod. Jag älskade er som accepterade. Livet var mer än bara en runda på alla människor man trampat på. Livet är mer än att krossa dem jag är kapabla till att krossa. Jag förstår fortfarande inte, att livet är mer än bara mig och det jag tror på. Livet var du, livet är du. Men vemfan är du? Kan du vara vänlig att komma, kan du ringa mig.. För jag vet inte vem du är. Och jag är trött på att inte veta. Jag är trött på att vara mig. Förändra mig, älska mig och lär mig. Nu lägger jag mig mot min vilja