johssafin

Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna att ha så ont. Jag har allt, bra vänner, underbar familj och en ännu bättre pojkvän. Men ändå gör allt så ont. Jag förstår ingenting, jag känner mig så liten och sviken. Jag har ingenting att klaga över. Men ändå är mina känslor så stora och tomma. Jag blir knäsvag, jag vill inte säga det men jag tror inte att jag orkar mer.

Fuck alla, ni säger ni ska leva livet. Jag säger att jag ska överleva livet. Finns ingen död, finns inget liv. Det finns bara fantasier. Finns bara en tro så du ska glömma dina problem. Är det inte religion så är det lögner. Inse fakta och tro inte på mer än vad sanningen säger. Fan heller att jag ska någonsin igen bli blind på lögner, jag tänker inte gömma mig i någon fantasi för att sedan stå face to face med sanningen och drunkna i sorger. Jag är bra, för bra för det. Jag går inte på skit mer. Så sug ut en fis ur min röv.

Puss på mina nära.


 Man kan inte äga mig, man kan inte bestämma över mig. Är det därför?