jag är så rädd för att somna
För första gången i mitt liv har jag förstått låten - jag är så rädd för att somna, med två blåbär.. Och jag vill inte förstå den.... Jag hittade en massa saker idag i mitt rum, gamla texter och brev. Blev rätt ledsen, mycket känslor som finns på papper. Jag förstår ingenting, allt har gått så fort. Jag försöker tänka tillbaka, långt långt tillbaka men jag kan inte. Ska det vara så, man inte ska kunna komma ihåg? Jag kan inte svara på frågan ''vem är du''.. Jag känner inte mig, har jag ens gjort det? Jag har så jävla ont överallt. Jag förstår ingenting.. Jag vill inte mer, jag vill inte..
Jag har så mycket jag tänker på, jag har så mycket jag inte förstår. Jag har så mycket jag hatar. Jag själv är väl överst på den listan.. Det gör så ont, jag har så jävla ont.
Jag hittade ett brev idag, ett brev. ", men det jag kan ge dig är mitt liv för det är du som har mitt hjärta tills den dagen de inte orkar slå mer"
Varför ska alla runt mig vara döda? Varför blir deras ord deras död. Jag vet inte vad som känns värst, en död eller en lögn. Vad ska folk vara, döda eller lögnare? Vad är jag själv, jag är en kombination. Jag lever en lögn och jag lever död. Jag är inte rädd för att dö men jag är rädd att leva död. Jag orkar inte mycket mer, jag har ont överallt.
Jag kan inte släppa vissa saker, jag vill gå till gungan. Jag kommer ihåg en gång i tiden då jag satt där. Men denna gången blir jag inte hämtad av dig. Du kommer inte efter mig. Du kommer inte att vara där. Du är borta, och jag vet inte var. Jag är rädd, rädd och krossad. Jag är borta, jag är ingenting. Jag är bara en bit, en bit av något som inte ens funnits. Var är alla? Var är jag och framför allt, var fan är du? ''mitt hjärta det har än en gång gått sönder, lever i en värld där alla drömmer, och där jag en gång har stått står jag igen, det är höst och det är kallt''
Kan ingen bara ta mig härifrån, ta mig ifrån mig själv för jag kan inte hålla mina löften länge till för jag vill inte mer. Det gör så jävla ont.
Jag hittade en dikt jag skrev, ja jag vet inte när. Men den håller i
Jag har så mycket jag tänker på, jag har så mycket jag inte förstår. Jag har så mycket jag hatar. Jag själv är väl överst på den listan.. Det gör så ont, jag har så jävla ont.
Jag hittade ett brev idag, ett brev. ", men det jag kan ge dig är mitt liv för det är du som har mitt hjärta tills den dagen de inte orkar slå mer"
Varför ska alla runt mig vara döda? Varför blir deras ord deras död. Jag vet inte vad som känns värst, en död eller en lögn. Vad ska folk vara, döda eller lögnare? Vad är jag själv, jag är en kombination. Jag lever en lögn och jag lever död. Jag är inte rädd för att dö men jag är rädd att leva död. Jag orkar inte mycket mer, jag har ont överallt.
Jag kan inte släppa vissa saker, jag vill gå till gungan. Jag kommer ihåg en gång i tiden då jag satt där. Men denna gången blir jag inte hämtad av dig. Du kommer inte efter mig. Du kommer inte att vara där. Du är borta, och jag vet inte var. Jag är rädd, rädd och krossad. Jag är borta, jag är ingenting. Jag är bara en bit, en bit av något som inte ens funnits. Var är alla? Var är jag och framför allt, var fan är du? ''mitt hjärta det har än en gång gått sönder, lever i en värld där alla drömmer, och där jag en gång har stått står jag igen, det är höst och det är kallt''
Kan ingen bara ta mig härifrån, ta mig ifrån mig själv för jag kan inte hålla mina löften länge till för jag vill inte mer. Det gör så jävla ont.
Jag hittade en dikt jag skrev, ja jag vet inte när. Men den håller i
Ögonen blänker och blodet stänker
Från bladet av en kniv, jag tar nu mitt liv
Utan dig mitt hjärta, finns inget annat än smärta
Du gav mig mitt hopp, du gav mig en glöd
Nu kan jag inget mer än att leva död
Det ända jag har kvar nu är krav, och dem tar jag med mig i min grav.
Jag tycker inte om mig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
oj det där lät inte lätt hoppas det blir bättre..
"Jag är inte rädd för att dö men jag är rädd att leva död." - påminner lite om kniven i hjärtat låten fast där säger dem jag är nt rädd för att dö, men rädd för att leva död... älskar sången så jävla fin om du nt har hört den så lyssna kniven i hjärtat - leva död.
Trackback
